Hillbilly Heaven

Jag gick en liten promenad förut, i hopp om att ryggen skulle laga sig. Något har nämligen hänt med ryggen de sista dagarna. Ont gör det, och kanske, kanske har det med den sneda halvliggande pose jag haft när jag spelat Resident Evil timme ut och timme in?

Hursomhelst så gick jag tydligen samma väg som hustrun brukar springa på, och promenaden blev mer och mer surrealistisk för varje meter.

Först, vid vägkanten, en massa trasiga stängsel, sen en gammal frys, följt av ett skabbigt piano och en isärsågad bil. Nånstans där vid antingen pianot eller bildelarna kom bäbisbärerskan gående med sina hundar och bilbarnstolen under armen. Ögonen flackade åt alla håll på henne, och det mumlades något ganska högt från munnen hennes.. Bäbisen gungade hejdlöst i vanlig ordning.

På något underligt vis kom jag att tänka på filmen 'Den sista färden' just där och då.. - Jag mer eller mindre förväntade mig att en halvgalen bonngubbe med hängslebrallor skulle hasa sig ur skogen med en banjo i näven och fradga runt munnen.

Jag vände där.