Jag har alldeles missat...
...att alla är sjuka intill det obegripligas gräns här i landet.
Jag hörde lite sådär med ett halvt öra på radion häromdagen att 'ohälsotalet' snart är nere på målet 37. När jag nyss kollade upp exakt vad 'ohälsotalet' är för något så blev jag rätt förvånad.
Siffran beskriver nämligen antalet utbetalade ersättningsdagar från försäkringskassan per år till personer varandes 16-64 år gamla. Dagar som ersätts av arbetgivaren ingår INTE i detta tal.
Alltså..: - Genomsnittspersonen är sjuk eller nåt (vad försäkringskassan anbelangar) inte mindre än runt 7½ vecka om året. Till detta skall läggas alla de dagar som arbetsgivaren betalar.
Om någon är sjuk 37 arbetsdagar om året, så tycker åtminstone jag att det borde betraktas som ett alarmerande extremfall som kräver särskild insats och genomlysning, men här snackar vi GENOMSNITT!!
7½ arbetsveckor om året??!! Minst?
Nu spekulerar jag lite, men jag tror fanimej att ohälsotalet var rejält lägre än 37 back in the days, både på 1300-talet när digerdöden härjade som värst, och i början av förra seklet när spanska sjukan levde rövare.
Ett rimligt mål för det jämrans ohälsotalet bör väl vara sådär neråt 10-15. Inte 37?
2 kommentarer:
Ett rimligt mål för ohälsotalet borde absolut ligga runt 10 - 15 dagar, men då har man inte räknat med att vi har en myndighet, Försäkringskassan, som i sin nit att minska sjukdagarna, i stället ökar antalet sjukdagar per person som råkar ut för dem, och politiker som tror att människor blir friskare genom att helt enkelt säga att de inte är sjuka...
Peter: Håller helt och hållet med om ditt gnäll på FK.
En myndighet som har ett alldeles barockt mål på 37 är helt klart fel ute. Sannolikt är alla förlorare. Men vafaan... - 37?
Skicka en kommentar