Ömsom vin...

Vissa kunder är olika vissa andra kunder..
Jag & Å har hittills lyckats träffa fem kunder på vår lilla turné (Å har dock hunnit med sex stycken, men just den där sjätte har jag träffat tillräckligt förut. Jag säger bara bageriet i Van Nuys..)..

Hos vissa kunder är det en ren pina att ens vara en endaste timme, och hos andra känns det som att man gärna skulle tillbringa en halv evighet, för att dom bara är fantastiska.
Första kunden, i Atlanta, var väl lite sådär.. Vi kunde laga att och annat men herr W, som tydligen var ansvarigt höns i just IT-hönsgården där vi kom in, bestämde sig för att använda oss som ett slags murbräckor in i R&D, där vi bor. Antagligen för att han inte riktigt fattade vad han var ansvarig för. Anfall brukar ju vara rätt effektivt försvar...
Totalt sett ganska otäckt, eftersom jag och Å plötsligt, utan anledning, blev personligt ansvariga för varenda synd som hela bolaget knåpat ihop de sista åren. Vi jobbar på att få bort oss från den listan, för så var det inte riktigt tänkt.

Nästa kund, i Houston, var helt fantastiskt underbart underbar. Ett team på IT-avdelningen som visste precis vad dom hade, och vad som var mer eller mindre bra, och samtidigt hade full förståelse för att varken jag eller kollegan kunda laga deras små, ganska oviktiga, saker på direkten.
Faktiskt sa deras IT-chef Susan första dagen att om vi var bra nog så skulle vi få ett 'song-and-dance-number' när vi åkte, och visst tusan fick vi det! - När vi packade ihop våra grejor så kom Susan och sjöng nån slags YMCA med ny, alldeles, för oss specifikt nypåhittad text, i dörröppningen. Bara för oss. - Kändes rätt bra...

Nästa kund var en lastbilsflaktillverkare som faktiskt gick live med vårt lilla nätta system samma dag som vi kom dit. Överhuvudtaget var det ett par bra dagar. - Det värsta problem dom hade var några utskrifter som inte skrev rätt saker. Om nån frågar mig, så är det en rätt bra go-live. Felen fixades förresten samma dag, så det var lugnt. Även idag, hörde vi, att det inte hade dykt upp något nytt otäckt.

Nästa ställe var ett slags Taiwan-import-firma som bara var helt överjobbiga. Inte för att dom var elaka på något vis, utan mer för att dom inte begrep ett endaste dugg vad för slags grejor dom hade köpt. - Ingen fattade halv åtta om IBM i5. Ingen fattade ens halv sju om den övergripande arkitekturen. Och slutligen fattade ingen halv sex om datorer i allmänhet. - Det faktum att hela gänget var taiwaneser (moderbolaget) och inte heller kunde nån ens halvtaskig engelska gjorde inte saken bättre.
- Jag avslutade dagen där med att skriva i min rapport att deras server var katastrofalt konfigurerad och att den måste byggas om för jag vet inte hur många tiotusentals $. - Nja... Ingen kalasdag, precis.. - Mest pinsamt ändå kanske var att projektledaren där var en kille från Göteborg, Sverige, som jag har haft en och annan dust med förut i ett annat projekt, som jag helt sonika anser vara en katastrofal glidarjävel, slapptask, säljarslusk, idiot, pucko & slemtofs. Varför i hela världen, när vi då och då gjorde oss av med folk i bolaget, förvann inte han???

Idag var vi hos Brooks Running (som vissa såna där motionerande människor kanske, helt korrekt, associerar med löpardojor och diverse träningskläder).
Igen, precis som i Houston, var det kalastrevligt. - Duktigt folk på kundsidan, en massa otäcka fel som dom ändå på nåt vis tror att vi kan laga (och det kan vi ju), en helt galet välbyggd server & raktigenom trevliga och helylle människor överallt. - Vi skall dit och fixa lite imorgon också, och jag ser liksom fram emot det! - Undrar om vi får song-and-dance av Patricia också när vi åker??

På tal om Susan, Patricia och 'song-and-dance' det så är det nästan lite märkligt hur mycket bättre allt verkar funka när det är lite småvassa, kanonskärpta tanter som kör IT-avdelningen än när det är halvslöa, dryga (möjligen taiwanesiska) män som gör samma sak. Det har liksom hittills varit en regel här, om än med dåligt statistiskt underlag.
Jag börjar förstås mer och mer och tro på att vassa tanter är bra IT-chefer, för hon den där läskiga IT-chef-näbbgäddan på Polo-RalphLauren var också bra. Fast jävla otäck...

Helgen skall vara ledig och vi skall få tillbringa den hos amerikanska kollegan B, som bor nån timme norr om Seattle, ute i busken. Ser jag fram emot..