Ganska meningslös uppvisning...

...eftersom ingen (utom möjligen katterna) såg den.

Saken är den att en vindskiveplåt blåste ner från garaget igår, och den skulle spikas fast idag hade jag bestämt.
Jag letade upp plåtspikarna, hammaren och hämtade stegen.
Klättrade sen upp med plåt och grejor och började hantverka å det vildaste. - Naturligtvis slog jag mig alldeles fantastiskt mycket på fingrarna, ty det studsar rätt bra innan man liksom fått spiken genom plåten. Stackars mig #1.
Hursomhelst fick jag dit eländet, och slog för säkerhets skull i några fler spik i de andra plåtarna, omifall det hade tänkt fortsätta blåsa som det gjort sista dagarna.
BRAK!! säger det då... - Stegen hade blåst ner, och däruppe stod jag och såg nog rätt dum ut.

Jaha? - Vad gör man? - Garaget är inte precis lågt, utan snarare två våningar högt, så jag satte mig lite och funderade. Sen gick jag runt där på taket och kollade möjliga flyktvägar. C var naturligtvis på jobbet, och grannfrun gick förstås inte att se nånstans.

Nå! - Kastade ner hammare, resterande spik och de badtofflor jag nogsamt hade valt som dagens snickarskor och började planera nedfärden. - Insåg genast att det krävdes visst dödsförakt, men vafaan.. - Hoppade sålunda långt genom luften och landade på en bergknalle vi har en bit från garaget. - Gjorde skitont att landa. Stackars mig #2.

Nästa gång jag är uppe och micklar på tak, skall jag se till att det finns steguppställarbackup på marken. Så det så!