Mycket nu - men mindre...

Saker börjar landa lite. Mer. Mesta oredan är löst nu.
Har lärt mig hur Sverige behandlar invandrare, och då menar jag inte irakiska flyktingar, utan helt vanliga arbetskraftsinvandrare. Inte lätt det heller, precis. Utan svensk inkomst sista två åren får du inte ens ett mobilabonnemang. Så är det. Tur att det finns folk med lite svensk stolthet (sådär kan vi inte behandla folk vi tar hit) och kontakter i bankbranschen...
P har sålunda köpt en lägenhet. Nu måste vi bara hitta lite möbler. Ordnar sig nog, tror jag. Folk vill hjälpa till, och det gör mig så glad!